onsdag 7 september 2011

Ord och bild

När jag började skolan tyckte jag att det roligaste var att skriva och rita berättelser (det vet jag för det har jag skrivit i en gammal "mina-vänner-bok"). Svenska och bild blev de bästa ämnena. Sen när jag skulle utbilda mig till lärare var dessa två ämnen de som än en gång blev mina följeslagare. Ord och bild är det jag vill jobba med i mitt liv. I utställningen fick några av mina favoritdikter en visuell gestaltning. 



De hängde i utställningens flytande-tusch-stråk



I Folkviseton av Nils Ferlin. Denna dikt lästes på mitt och Simons bröllop. Den ger mig rysningar samtidigt som jag tycker att den ger en realistisk bild på tvåsamheten. Så tycker jag ofta att Ferlins dikter fungerar. Lite krassa men samtidigt skoningslöst vackra och rörande. Just denna bild hänger nu hemma hos mina svärföräldrar. Den passar bra där för personerna på bilden blev faktiskt ganska lika mina svärisar.



Epigram av Tomas Tranströmer: 

Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få. Där tjänade han.
Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar och flög när ingen såg.
Han måste leva om sitt liv. 

För mig handlar denna dikt om ekorrhjulet. Vardagen som rullar på och som kan få en att glömma att leva. Den brutala frågan: Vart är du påväg och vill du dit?



En Fattig Trubadur skriven av Arne Pärson. Trubadurad av Cornelis. Om det materiellas förgänglighet. Du kan ingenting ta med dig dit du går



Gick Jag Allena av Nils Ferlin. Än en gång: krasst men vackert. Jag tycker så mycket om dina dikter Herr Ferlin!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar