måndag 30 maj 2011

Kronärtskocksträdet



Ofta suckar jag över att allt jag skapar blir så snällt och gulligt. Nu har det hänt igen (se ovan). Ibland önskar man att man var lite farligare, men hur man än försöker så är man visst en sucker för gulligheter. Jag får nog ta och försonas med min egen töntighet snart.

Bilden handlar om kärlek och hur man faktiskt kan hjälpa människor på traven med att förstå att de gillar varandra. Så var det när min syster och hennes man blev tillsammans. Vi var många som anade att de skulle bli en perfect match. Jag lyckades först få dem att presentera sig för varandra i en större folksamling. Sen anordnade några andra vänner värsta kräftskive-ballunset där både min syster och hennes tilltänkte var inbjudna. Just dessa vänner kände egentligen min systers man bättre än min syster så för att det inte skulle se för mycket ut som en set-up så var de tvungna att bjuda ganska många. Alla hjälptes åt -och till slut gav det fint resultat! Snart har de varit gifta i ett år.

fredag 27 maj 2011

Åååh den ljusnande framtid är vår


Idag tar min yngsta kusin Elias studenten. Det är svårt att förstå för jag tycker inte att det var så längesen som jag satt barnvakt åt honom och berättade skrönor om Gubben i klockan (en liten man som hade bosatt sig i vår Moraklocka därhemma), vilket han fullkomligt köpte som den mest naturliga sanning. Men idag är han alltså en ung och väldigt lång man som springer ut för att skråla med alla andra vithattade studenter. Jag tycker det är dötrist att inte kunna vara med. Nu ska jag nog sura över det fram till klockan sex då jag springer iväg för en afton i konstens tecken.

onsdag 25 maj 2011

House of stories

Mitt sista skolprojekt för detta läsår är slutfört. Det blev ett berättelsehus av det hela. Tidigare har jag ju berättat om att vi fick i uppgift att gestalta något från "the Ouseburn Valley" här i Newcastle. Jag samlade på mig några händelser från ställets historia och gjorde en bild till varje berättelse. Sen snickrade jag ihop det hela till ett hus. Så här blev det:


Lim-pistolen och jag blev fina vänner



Det växer grönt ur husets tak. För området vi skulle gestalta är ett område som förändrats mycket genom åren. Det har gått från att vara ett industriområde till att bli ett kulturcentra i staden. Därav växterna som står för hur något växer, förändras och utvecklas.


Några rutor lämnade jag för att mer grönt skulle bli synligt



På plats i Newcastle Art Center och färdig för utställning


I slutet av min illustrations-produktion i detta projekt var det svårt att hitta fler berättelser om området. Så man fick tvista till saker lite. Denna bild var den sista bild jag gjorde. Den handlar om en tjej som satt uppe sent på nätterna för att hinna rita klart alla teckningar till ett projekt om the Ouseburn Valley. 

måndag 23 maj 2011

Livets sötma


Idag för två år sedan fick jag ringen på fingret. Det var en fantastisk dag när jag valde att tacka ja till att bli hans fru. Många gånger har jag sagt att det här var nog det smartaste jag gjort -om man får citera Bo Sundström. Men det är synd att säga att det var den bästa dagen i mitt liv. Tänk vad sorgligt det hade varit. Då hade mitt äktenskapliga liv aldrig nått samma topp som själva startskottet av det. Bröllopsdagen var helt ljuvlig, but there is more sweetness to come!

lördag 21 maj 2011

Mellan drömmar och verklighet


Denna tavla hänger nu hemma hos jazzmusikern och logopeden. Den handlar om det bitterljuva läget mellan dröm och verklighet. Jag gjorde den för några år sedan då jag i tanken gick och suktade efter att gå på konstskola. Jag trodde inte att det någonsin skulle bli av - det skulle nog komma att förbli endast en dröm- och det retade mig. Men så hade jag en man som bar på liknade drömmar och han tyckte mer att "försöka kan man ju alltid". Så vi försökte. Klart att vi inte hinner få ihop portfolios i tid tänkte jag. Klart att vi inte kommer in, klart att vi inte hittar en lägenhet på ett annat ställe. Fast det förstås, försöker man inte så är man ju bara en liten lort. Två år senare är drömmen verklighet och jag njuter av att inte de båda måste leva i konflikt med varandra. De kan faktiskt infalla samtidigt. Helt sjukt!

måndag 16 maj 2011

Väderkvarnar, grävskopor och nitton barn







Ritandet fortsätter... Vad har väderkvarnar, grävskopor och en man med nitton barn gemensamt? Jo allt detta kan man snubbla över om man läser om Ouseburn Valley. Han med nitton barn, han fick en son som hette Thomas Spence som hittade på det där med generalstrejk. Nästa gång jag ser ett strejk-gäng ska jag tänka på honom. 

fredag 13 maj 2011

Gömda berättelser






Det ritas så pennorna glöder. Slutprojekt. Jag samlar på berättelser från the Ouseburn valley. De gömmer sig för mig, så jag har beslutet mig för att "berättelse" kan ha en rätt så vid betydelse. Att det en gång fanns mycket träd vid en flod, det ser jag som en berättelse. Just nu i alla fall. För jag behöver kvantitet nu. Måste hitta minst 20 berättelser. Varje berättelse jag hittar får en bild. Här är tre av dem.

fredag 6 maj 2011

Slutprojekt



Det börjar dra ihop sig för slutprojekt och klassutställning för oss som studerar konst på Newcastle College. Vår klass har fått i uppdrag att gestalta "the Ouseburn area" -ett intressant ställe här i staden som har gått från att ha varit ett industriområde till att bli ett blomstrande kulturellt centrum. Jag har börjat i ritandet som så många gånger förr. Men teckningarna ska så småningom anta en annan form. Fortsättning följer!

tisdag 3 maj 2011

Att tillreda en kanna


Den kanna som satt modell för denna målning gick sönder i flytt mellan Sverige och England. Hur sorgligt är inte det? Den var på väg till sitt Jerusalem, men avled på Pilgrimsfärden! Ack och ve!

Så fort man kommer innanför dörren i ett Engelskt hem så säger någon "I`ll put the kettle on!" Det finns alltid tid för lite te och inga problem existerar som inte kan lösas över en rykande kopp. Det är en av mina favoritdelar av Engelsk kultur.

Så sörjer jag idag min Tekanna. Inte bara för att jag älskade hennes runda former, men också för att med henne försvann min chans att "tillreda en kanna te". För mig betyder det kärlek när någon tar sig tiden att på riktigt vis tillreda en kanna istället för att sätta fram en kopp vatten med tepåse. Det är som nybakade bullar i kontrast med Icas frysta bullar på påse. Nästan.