söndag 11 september 2011
Förväntningar
Om bara en liten stund börjar jag mitt andra år på konstutbildningen. Här är mina förväntningar inför terminen. Tolkade av en av min mammas elever. Hittade den på mors skrivbord för några veckor sedan och kände genast en samhörighet med detta okända flickebarn.
Hänga ihop
Kommer ni ihåg den här madammen?
med kronärtskockor i håret och allt
Min tanke var att hon skulle fått en syster, men det hanns aldrig med. Därför fick hon en mycket oansenlig plats under utställningen. Trots detta blev hon sedd. Av de två personer jag allra lättast kan imponera på här i världen: mamma och pappa. De tog hem henne till sig.
Men jag kände starkt att hon inte var skapad för ensamhet. En syster tog form.
Med samma faiblesse för kronärtskockor i håret
Aldrig, aldrig ensam
lördag 10 september 2011
Jesus och gänget
De här små liven var med på utställningen. De är typiskt roliga illustrationer att göra.
Denna kommer att hänga ovanför en barnsäng. Barn är extra bra på rävsovandet. Fast jag får medge att jag fortfarande använder mig av konceptet på födelsedagar.
fredag 9 september 2011
kids
I sommar fick jag nåden att träffa några nytillkomna förmågor i denna värld. Exampelvis Dahlia och Levi. Två fina ungar ska ni veta!
Och igår... då hände det stora att jag fick bli faster! Lille Frank Gustav Jannerland gjorde entré med pompa och ståt. Jag har fått se honom på bild och han är utan tvekan vackrast i hela vår familj. Längtar efter att få hålla i lilla pågen. Se honom i ögonen och säga: Jag är din faster... ...jag kommer alltid att ha tuggummi! (friends-referens)
torsdag 8 september 2011
Linn Mårdstam
Jag fick ett hedersamt uppdrag. Att göra en illustration till min kompis Linn Mårdstams skiva. Linn har en sällsamt vacker röst och jag älskar hennes musik så det kändes fint att få vara med på ett hörn. Skivan kommer ut i November.

Lyllos dig som kan närvara!
Så var skulle jag börja? Tjej vid flygel?
Tjej som håller flygel?
Tjej med hörlurar?
Blek tjej?
Linn ville ha en gul detalj
Nåt åt detta hållet?

Jag vill ha starka, svarta streck sa Linn och det fick hon. Denna blev slutgiltiga illustrationen. Tack för att jag fick rita Linn!
Damen i fråga spelar och sjunger på öppen scen den 14 oktober under en musikkonferens i Smyrnakyrkan i Göteborg. Dagen efter blir det mer sång och musik i form av detta:
Lyllos dig som kan närvara!
onsdag 7 september 2011
Ord och bild
När jag började skolan tyckte jag att det roligaste var att skriva och rita berättelser (det vet jag för det har jag skrivit i en gammal "mina-vänner-bok"). Svenska och bild blev de bästa ämnena. Sen när jag skulle utbilda mig till lärare var dessa två ämnen de som än en gång blev mina följeslagare. Ord och bild är det jag vill jobba med i mitt liv. I utställningen fick några av mina favoritdikter en visuell gestaltning.
De hängde i utställningens flytande-tusch-stråk
I Folkviseton av Nils Ferlin. Denna dikt lästes på mitt och Simons bröllop. Den ger mig rysningar samtidigt som jag tycker att den ger en realistisk bild på tvåsamheten. Så tycker jag ofta att Ferlins dikter fungerar. Lite krassa men samtidigt skoningslöst vackra och rörande. Just denna bild hänger nu hemma hos mina svärföräldrar. Den passar bra där för personerna på bilden blev faktiskt ganska lika mina svärisar.
Epigram av Tomas Tranströmer:
Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få. Där tjänade han.
Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar och flög när ingen såg.
Han måste leva om sitt liv.
Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar och flög när ingen såg.
Han måste leva om sitt liv.
För mig handlar denna dikt om ekorrhjulet. Vardagen som rullar på och som kan få en att glömma att leva. Den brutala frågan: Vart är du påväg och vill du dit?
En Fattig Trubadur skriven av Arne Pärson. Trubadurad av Cornelis. Om det materiellas förgänglighet. Du kan ingenting ta med dig dit du går.
Gick Jag Allena av Nils Ferlin. Än en gång: krasst men vackert. Jag tycker så mycket om dina dikter Herr Ferlin!
tisdag 6 september 2011
En helg i augusti
Utställningen ja! Min första utställning någonsin hade jag tillsammans med min kompanion Simon Jannerland på Fiskebäcks museum och det hela såg ungefär ut så här:
konstnärerna hade tvagat sig och gjort sig fina med exempelvis halsband och vattenkammat hår.
Det kom riktiga människor till utställningen för att se vad vi hade skapat.
Det var gemytligt i museet må ni tro
Konstintresserade damer från bygden
Man hade trevligt
Och man fick berätta för folk om sin konst. Det var extra roligt att få höra vad andra människor såg i konsten. Ibland något helt annat än vad man själv tänkt.
Som ni ser är Simon lyckligt ovetandes om att han snart kommer att fångas i stor håv.
Man betraktade konsten med stor iver
En moster kom dit
ett samtal om vikten av att jobba deltid hanns med...
Någon pustade ut efter en lång vecka
och tog sig lite fika
Våfflor närmare bestämt
Fin mor och svärmor hjälpte till i köket. Tack till er och papporna för hjälp. Och Johanna som fotograferade. Och mostrar som bakade. Det var en helg som på det stora hela fick mig att känna stor tacksamhet.
Nu undrar förstås ni som inte var där vad det var för konst vi ställde ut. Då kan jag meddela att jag kommar visa upp verken lite pö om pö här på bloggen. Så välkommen åter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
























