måndag 6 februari 2012

Röda faran

En hyllning till tanten skulle det bli... 


Ja, man vill hylla henne och sjunga en sång till hennes ära. Vilket mod! Man kan inte annat än älska henne. Mitt pågående skolprojekt innebär, som jag tidigare skrivit om, att göra något som kan passa in i slottsträdgården Alnwick garden. När jag var där tänkte jag att det uppenbara skulle vara att göra en staty -det passar helt enkelt in i en slottsträdgård. Vanligtvis ser vi statyer av gamla kungar eller starka män från myter och legender. Jag tänkte därför att det hade varit på sin plats att skapa en staty av en nutida, alternativ och verklig hjälte. Och det var så jag kom att tänka på Ann Timson a.k.a. Supergran, från klippet ovan. Låt oss sätta henne på en pedistal!

Nu är det så att jag aldrig direkt gjort någon staty förut. Som tur är krävde inte heller mina lärare detta av mig. Men jag fick göra några modeller. Dessa skapades utifrån lite Barbiedocka, ett stycke jeanstyg, gips och sprayfärg. Tyvärr blev modellerna inte så tantiga. Barbies ungdomlighet var svår att eliminera. Det viktiga i sammanhanget är dock inte åldern, det är modet och kanske även handväskan: detta hänsynslösa vapen som Ann Timson gick segrande ur striden med. 





3 kommentarer:

  1. Helt fantastisk liten tant! och fina gipstanter!

    SvaraRadera
  2. I really like this, I saw this in college actually :) Lovely!

    SvaraRadera
  3. Thanks! yep, Supegran has been in mandela building now for two weeks. Soon I´ll take her home for a well deserved cup of tea :)

    SvaraRadera