Bär mig

Det finns en bild som ligger mig extra nära hjärtat. Det är bilden av bärandet. Jag har gjort denna bild innan, men jag kände att den tåldes att göras igen. Att bli buren är räddningen när ens egna ben inte bär. Jag har själv blivit buren. Av någon som var där mitt i mitt krig, min första hjälp (som Tomas Andesson Wij skulle sagt.) 

Bärandet i form av liten skulptur

ps. Hurra för att bloggen idag fick nya fräscha kläder!

oljeutsläpp

På utställningen hade vi ett olje-stråk. De fem första här är mina. Gubbarna ni anar bort i fjärran är Simons. Vill ni se mer av hans verk från utställningen gå in på hans blogg

Magnolia

 Magnolia sprungen ur gitarr

Röda blomster som köptes av skolsköterska

och denna skolsköterska uppmärksammade att en av texterna på det gulnade tidningspappret i tavlan handlade om något sjukvårsrelaterat. Det hade jag aldrig sett själv. Så fint att hon la märke till det.

Flygande fåglar

Och en skyddsängel. Denna bild har funnits med mig länge i tanken, men först nu blev jag nöjd med resultatet. Bilden är en tolkning på bönen "Det går en ängel kring vårt hus" Jag har alltid tänkt mig den ängeln vandrande runt en röd smålänsk stuga. Men här ville jag göra en ängel i ett höghusområde.  Guds beskydd som sträcker sig över geografiska, sociala och kulturella gränser.

De fina ramarna runt tavlorna hade min pappa snickrat ihop. Så man kan säga att han blev medkonstnär i dessa verk. 

Förväntningar

Om bara en liten stund börjar jag mitt andra år på konstutbildningen. Här är mina förväntningar inför terminen. Tolkade av en av min mammas elever. Hittade den på mors skrivbord för några veckor sedan och kände genast en samhörighet med detta okända flickebarn.

Hänga ihop

 Kommer ni ihåg den här madammen? 

med kronärtskockor i håret och allt

Min tanke var att hon skulle fått en syster, men det hanns aldrig med. Därför fick hon en mycket oansenlig plats under utställningen. Trots detta blev hon sedd. Av de två personer jag allra lättast kan imponera på här i världen: mamma och pappa. De tog hem henne till sig.

Men jag kände starkt att hon inte var skapad för ensamhet. En syster tog form.

Med samma faiblesse för kronärtskockor i håret

Aldrig, aldrig ensam

Jesus och gänget

De här små liven var med på utställningen. De är typiskt roliga illustrationer att göra. 

Sån här kan man känna sig ibland. 

E´ru på?

Text från härlig söndagsskolsång av Jörgen Lithell. Så här tror jag det går till.

Någon längtar efter att hitta den rätta.

Denna kommer att hänga ovanför en barnsäng. Barn är extra bra på rävsovandet. Fast jag får medge att jag fortfarande använder mig av konceptet på födelsedagar.

kids

I sommar fick jag nåden att träffa några nytillkomna förmågor i denna värld. Exampelvis Dahlia och Levi. Två fina ungar ska ni veta! 

Och igår... då hände det stora att jag fick bli faster! Lille Frank Gustav Jannerland gjorde entré med pompa och ståt. Jag har fått se honom på bild och han är utan tvekan vackrast i hela vår familj. Längtar efter att få hålla i lilla pågen. Se honom i ögonen och säga: Jag är din faster...  ...jag kommer alltid att ha tuggummi! (friends-referens)

Linn Mårdstam

Jag fick ett hedersamt uppdrag. Att göra en illustration till min kompis Linn Mårdstams skiva. Linn har en sällsamt vacker röst och jag älskar hennes musik så det kändes fint att få vara med på ett hörn. Skivan kommer ut i November.

Så var skulle jag börja? Tjej vid flygel?

Tjej som håller flygel?

Tjej med hörlurar?

Blek tjej?

Linn ville ha en gul detalj

Nåt åt detta hållet?

Jag vill ha starka, svarta streck sa Linn och det fick hon. Denna blev slutgiltiga illustrationen. Tack för att jag fick rita Linn!

Damen i fråga spelar och sjunger på öppen scen den 14 oktober under en musikkonferens i Smyrnakyrkan i Göteborg. Dagen efter blir det mer sång och musik i form av detta:

Lyllos dig som kan närvara!