Å ena sidan...

På svensk mark igen! Vi landade på glamorösa flygplatsen i Säve på måndagens morgon. Den är ett plåtskjul. Lite som i Bernard och Bianca. Igår gick jag hårt ut med svenskheten och spenderade en dag på Ullared. Bästa köpet: USA-sockar. Har inte använt det sen jag var 9 år. Nostalgi-rush!

Hamnade i morse framför föräldrarnas dator och började titta igenom gamla bilder från semestrar och annat. Hittade då dessa två som jag gjorde under bildlärarutbildningen. De handlar om det inre samtalet man har med sig själv. Ska jag göra si eller så? Tragglandet, funderandet, ältandet. Fy så träligt det kan vara. Särskilt när tanken upprepade gånger går i exakt samma bana. Tänka och fundera är en sak. Trivsamt, nödvändigt och oundvikligt. Men när ältandet kommer in i bilden. Då vill jag inte vara med mer. Blä.

Batman

Vilken upplevelse! Den gamla Batman-serien sänds nu på en av våra Engelska kanaler. Den man såg när man var liten och tyckte var jätteläskig. Att få se den nu, tjugo år senare innebär att den inte är lika läskig, men otroligt underhållande och rolig. Allt är så sjukt överdrivet och enkelt. Den onde är ond och har ett ruskigt elakt skratt så att vi verkligen förstår och kan vara säkra på att han är ond. Den gode är god och att han dessutom har en fladdrande mantel och en duktig hjälpreda känns mycket tryggt. För mig som tycker att det oväntade är obehagligt är detta verkligen den perfekta serien! Dessutom är allt så färgglatt. Det finns nog ingen annan serie som har en sådan egen estetik som just Batman har.

Batman fick ett samtal i den röda telefonen. Classic!

En dam blev förvånad, lysande skådespel!

Den läskigaste film-boven, alla kategorier!

Tur är det också att vi får veta hur varje slag i slagsmålet låter. Just här var det Kapow.

Visst vore det roligt ändå, att få sitta i tratten på en grammofonspelare. Gärna med sin bästa vän, boffande på kärlekspipa. Om jag fick välja vilken musik som kom ur tratten så hade jag valt att lyssna på Timbuktus senaste skiva. Den har gått varm här hemma nu i en veckas tid. Det har varit skönt att få lyssna på lite mer tempo-låtar efter en lång singer-song-period. Favvo-Timbuk-låten är "Resten av ditt liv" -trots att texten är rätt arg så blir jag sjukt glad av den och det blir tvunget att dansa till den minst en gång per dag. På tal om dans så kom jag på häromdagen att bästa träningen egentligen hade varit att ha kompis-disko några gånger i veckan. Att ful-dansa med vänner är något av det roligaste och svettigaste som finns. Man lär förbränna hur mycket som helst i den eufori som brukar infinna sig. Mycket nytta, mycket nöje. 

Husdjur

Piprensare är fenomenala ting som man kan ha till mycket mer än att rensa pipan med. Man kan exempelvis skapa små djur. Eftersom jag för närvarande inte har något husdjur kändes det fint att dessa två flyttade in ikväll. De kommer att vara utomordentligt sällskap här i framtiden. Frågan är vem som ska mata dem nu när vi snart åker hem till Sverige. Kanske får jag sätta fram en megastor skål med äpplen och morötter i som räcker ända fram till september. Vi får för allt i världen hoppas att de håller sams. Inte vill jag komma tillbaka hit och finna en bitter kanin och en trumpen älg. Nej så kan vi inte ha det.

något att värna om

Alla har sitt brukar min mor säga. Små projekt som man värnar om och håller av -som man ger näring för att växa. Det är härligt med människors projekt. Folk som har lustiga intressen och bygger på något hemligt i garaget... Hobby kanske man kan kalla det. Ibland tror jag att själva fenomenet hobby är hotat. Folk jobbar istället. Det är så sorgligt. Länge leve frimärkssamlarna, lådebilsbyggarna, grytlappsvirkarna, moppe-mekarna, brevvännerna, trolldegsskulptörerna, tidningsutklipparna och ja, till och med marsvinsägarna.

Te-party runt halsen

Om en vecka flyger vi hem till Sverige över sommaren. Jag saknade mitt Göteborg häromkvällen när min syster i skypande stund visade mig solnedgången över Majorna. Det ska bli skönt att höra spårvagnarnas trivsamma plingande, ta cykeln till badet med baddräkt inlindad i handduksbylte på pakethållaren och träffa alla härliga människor igen. Göteborg är hemstaden med stort H. Ändå har jag under året som gått lärt mig att trivas riktigt bra i Newcastle, ja så till den grad att jag med säkerhet då och då under sommaren kommer drabbas av saknad efter ön i väst. När detta infaller har jag förberett mig med ett bot -mitt halsband med allt man behöver för tebjudningen: cupcake, tesked, tekopp och tekanna. Tea is served!

I fly away

Det blir utställning i sommar! Bland annat dessa små liv ska få vara med. Var när och hur återkommer jag till!