Lugnet före stormen

Skolan är avslutad för detta läsår. Men vi dröjer oss kvar i England för kvällar som denna.

Det finns tid för skapar-ro. Min vän Lotta undrade varför vi inte kommit hem än. Jag sa: för att vi får saker gjort här. Då sa hon: Jag tycker ni ska komma hem och inte få saker gjort. Det var fint sagt tyckte jag. Vi ska bara knapra på England lite till. Sen kommer vi hem. Då ska jag häva i mig Sverige med stor aptit! 

Titta, vilken knasig lås-anordning vi har på fönstret.

Kronärtskockan och dess ädla form

Kronärtskockans ädla form dröjer sig kvar i min fascination. Den ser ut som en blomma men är en grönsak. Den är vacker och rustik på samma gång. Min Simon som ju också målar, ritar och har sig har redan gått igenom en liknande kronärtskocksfixering i sitt konstnärskap. Ofta kommer jag på att sådant jag ritar kan spåras tillbaks till sånt som han har gjort. Fast i början tror jag att det är min egen brillianta idé. Det är roligt så länge det varar... 

Fortplantning

Har ritat lite kort till vänner därhemma som fått bebisar. Faktum är att när jag kommer hem till Göteborg nästa gång finns det hela tre bebisar som är helt nya och som jag aldrig träffat förut. Och i september kommer en som jag ska vara faster till!

Personer

De här personerna glodde stint på mig när jag öppnade ett gammalt block igår. Vad vill de egentligen? Creepy!

Stick-utställning!

En mycket fin grej med läsåret som gått är alla konstutställningar jag fått uppleva. Denna var nog en av de roligaste! Det är en stick- och virkutställning som jag såg nu i våras. Fantastiska stick-versioner på kända konstverk. På vägen upp i hissen i byggnaden som huserade utställningen träffade jag en gammal tant. Hon hade hört om utställningen på TV och bestämde sig för att klara att ta sig dit på egen hand trots hennes skröplighet. Hon hade själv stickat mycket i sitt liv, men nu var hennes händer för stela. Hon var i eld och lågor över utställningen. "It´s amazing" sa hon vid varje nytt konstverk hon fick se. Mitt hjärta gick itu en aning över denna lilla fina tant. 

Dante Gabriel Rossetis "The Daydream" Den till höger är alltså stickad.

Andy Warhols "Marilyn"

...och sen blev jag i eld och lågor, för det var någon fantastisk person som tagit sig an att göra Gustav Klimts "The Kiss"

Här är den stickade versionen. Lite suddig tyvärr, men skåda detaljerna! Ett fantastiskt hantverk! 

Yep. Och efter en evighet av väninnor som anordnat stick-klubbar och tagit sig igenom det ena komplicerade mönstret efter det andra, gick jag slutligen med på att göra ett försök på den klassiska nybörjarsjalen... Tänk att den blev färdig till slut. Stolt är jag, men lyfter på hatten fjorton gånger om för personer som tar sig an att sticka en Gustav Klimt eller en Andy Warhol.
Respekt!

Kronärtskocksträdet

Ofta suckar jag över att allt jag skapar blir så snällt och gulligt. Nu har det hänt igen (se ovan). Ibland önskar man att man var lite farligare, men hur man än försöker så är man visst en sucker för gulligheter. Jag får nog ta och försonas med min egen töntighet snart.

Bilden handlar om kärlek och hur man faktiskt kan hjälpa människor på traven med att förstå att de gillar varandra. Så var det när min syster och hennes man blev tillsammans. Vi var många som anade att de skulle bli en perfect match. Jag lyckades först få dem att presentera sig för varandra i en större folksamling. Sen anordnade några andra vänner värsta kräftskive-ballunset där både min syster och hennes tilltänkte var inbjudna. Just dessa vänner kände egentligen min systers man bättre än min syster så för att det inte skulle se för mycket ut som en set-up så var de tvungna att bjuda ganska många. Alla hjälptes åt -och till slut gav det fint resultat! Snart har de varit gifta i ett år.

Åååh den ljusnande framtid är vår

Idag tar min yngsta kusin Elias studenten. Det är svårt att förstå för jag tycker inte att det var så längesen som jag satt barnvakt åt honom och berättade skrönor om Gubben i klockan (en liten man som hade bosatt sig i vår Moraklocka därhemma), vilket han fullkomligt köpte som den mest naturliga sanning. Men idag är han alltså en ung och väldigt lång man som springer ut för att skråla med alla andra vithattade studenter. Jag tycker det är dötrist att inte kunna vara med. Nu ska jag nog sura över det fram till klockan sex då jag springer iväg för en afton i konstens tecken.