Denna visa minns jag så väl från barndomen. Den ger mig blandade känslor. Något gör den väldigt skojjig (Haha, ska man sudda med suddigummi i ansiktet då eller? Oj så tokigt!) och något gör den mycket störig. Kanske beror det på i vilket sammanhang den framförs. Om man är den person som känner sig manad att sjunga ut budskapet i någons riktning eller om man helt enkelt själv är ett offer för den. Hur som helst så tror jag på retet som en viktig del av ett familjeliv. Inte sällan slutar mina sur-stunder med en befriande skrattsalva för att min familjemedlem i all sin vishet och lurighet har retat fram perpektiv på situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar