Häromdagen satt jag på Metron på väg till skolan. Jag tittade ut genom fönstret på allt som kom farande förbi: buskar, gräs, röda tegelhus... och sen, som från ingenstans: Stora Morran från Mumindalen! Här i Newcastle. Ve och fasa! När mina ögon sedan fixerades på denna stora svarta skepnad som kom vaggandes fram längs diket såg jag till min lättnad att det bara var en svart sopsäck som fladdrade i vinden. Jag pustade ut i lättnad men konstaterade också att en livlig fantasi har sina fördelar. Världen blir lite roligare.
Små gråa stenar i en blank damm kanske egentligen är en liten by med småhus för pyttesmå varelser. Och dammen är deras ocean.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar