De senaste veckorna har en lite störig känsla av hemlängtan gjort sig påmind hos mig. Göteborg, min familj, mina vänner och allt det där som gör Sverige så orealistiskt perfekt (saknar helt förmågan att se Sveas negativa sidor). Men då påminner jag mig om hur surrealistiskt bra jag har det här. En parentes i livet med massor av tid för skapande. Att gå på konstskola var ju bara en sån där dröm som jag aldrig trodde skulle gå i uppfyllelse. Men med en enveten man, en god Gud och lite uthållighet så blev det verklighet. Här är några bilder från min skola:
Kroki-salen
Där inne i hörnet har vi min plats. Bara min!
Lite konstruktiv kritik och en bakad potatis på det. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar