Kommer ni ihåg den här madammen?
med kronärtskockor i håret och allt
Min tanke var att hon skulle fått en syster, men det hanns aldrig med. Därför fick hon en mycket oansenlig plats under utställningen. Trots detta blev hon sedd. Av de två personer jag allra lättast kan imponera på här i världen: mamma och pappa. De tog hem henne till sig.
Men jag kände starkt att hon inte var skapad för ensamhet. En syster tog form.
Med samma faiblesse för kronärtskockor i håret
Aldrig, aldrig ensam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar