Under min första vecka på konstskolan fick jag prova på att teckna kroki. Jag hade aldrig gjort det förut. Jag undrade om det skulle bli konstig stämning inför detta med nakenheten, men när modellen var på plats och vi elever började teckna var det ingen som orkade tänka på sådant. Alla är alldelles för koncentrerade på att få till sina figurer under den tickande klockan. Läraren bestämde tidsramarna för varje ny teckning. Ofta är det korta stunder, 1-10 minuter ungefär. Med längre tidsmarginaler blir man ofta för petig och då tappar man liksom farten.
Kroki var inte lätt alls. Lurigt som bara den. Men jag tror att skisserna jag gjorde i slutet av veckan i alla fall var bättre än dem jag gjorde i början.
Jag minns krokilektionerna i gymnasiet...Vi var alla lite nervösa inför just nakenheten, men jag var lite mer nervös för hennes skull, skulle hon tycka vi stirrade för mycket? hur ser man ut i ansiktet så att hon ser att man tittar som en proffesionell konstnär som är sååå blasé med nakenheten?? Svåra frågor, men som du sa, så försvann allt det där efter ett par minuter bara, då var det fokus på att hinna med sina bilder på tid...Allt var frid och fröjd tills MANNEN kom in. Vi fick en manlig modell, och han var ganska grå, men när han klädde av sig och satte sig på pallen hamnade jag o chock! Han hade en ENORM penis!
SvaraRaderaDom bilderna blev inte så bra.
Jamenhallå, jag gick i gymnasiet! Idag hade jag agerat mer värdlsvant...kanske sagt: Nämenoj! Den där va inte liten dö! Ska den ha en egen pall? Höhö!
Eller kanske inte.
Hursomhelst, du är bäst!