Porträtten

Mitt projekt om farföräldrarna har kommit till vägs ände. Idag blev allt klart. Projektet handlade alltså om min farmor och farfar som jag aldrig fick träffa för att de dog innan jag föddes. Tanken med målningarna var att göra bilder av en alternativ historia. Att skapa bilder av det som aldrig hände. Jag satte in mig själv i ena målningen med farmor. I farfars porträtt fick min storebror vara med. De är de två Gustavarna. Jag försökte få bilderna att se ut lite som något man skulle kunna hitta i ett fotoalbum. Jag tycker det ser ut som vi har trevligt ihop och det hade vi säkert haft om det hade varit på riktigt också.

Go´ juuul!

Nu börjar julstämningen krypa inpå. På onsdag drar vi hem till Sverige och Göteborg för julfirande i veckorna tre! Det är fantastiskt hur sjukt julpeppad man blir varje år för att sedan ganska snart efter högtidens viktigaste dar inte vilja ha något med den att göra över huvud taget. Men nu fokuserar vi alltså på julpeppen. Det blir familjehäng, vänner, soffdekadens, juleskum, midnattsmässa, paketöppning, dadel-tuggning, rövarhistorie-hävning, glöggsmuttning och mycket mer.

Paketstress har vi eliminerat genom julklappslotteri. Man köper bara paket till en familjemedlem. Skönt och ekonomiskt. På tal om paket så minns jag en jul när jag var liten då jag frågade min mosters man Roland vad jag skulle få av dem i julklapp. Så som barn nyfiket gör för att testa gränserna. Han svarade: du ska få en Bamse-målarbok och kritor. Näää -du skojjar. -Jo, det är exakt vad du ska få, vidhöll han. Och din bror ska få ett örngott med Katten Gustaf på. Nääää Roland...
Aldrig i mitt liv har jag blivit så överraskad av en julklapp som det året. Jag öppnade paketet från Mostern och Roland och mycket riktigt: där låg en Bamse-målarbok och färgkritor. Brevid satt min bror som just öppnat ett paket med ett örngott med Katten Gustaf på. Det är en berättelse om min mosters makes lurighet och om alla de rävar som bor bakom hans öra.

När andra ljuset brinner...

...nej jag ska inte läsa en adventsdikt, men önska er en glad andra advent! I England är inte adventsgrejjen så stor. Så vi har importerat en adventsstjärna till fönstret och tillverkat vår egen adventsljusstake. Andra julövningar vi genomfört på sistone är att youtuba gamla julkalendrar och nu senast kollat igenom härliga julklipp från Galenskaparna. Vad vore julen utan nostalgi?

Liten vän

Vi vattnar lite här och ser vad som händer...

Det kommer mera...

Ett skepp kommer lastat med mer farmorar och farfarar. En ung farmor på den översta bilden har en blick som får mig att tro att vi kanske ändå känner varann. För övrigt tycker jag hon har en mycket piffig blomma på blusen. Farfar, han bara ler. Mona-Lisa smile. Vad är hemligheten farfar?

Martha och Sture

På tal om släkt och gamla foton. Här är min mormor och morfar när de gifte sig. Detta är det absolut finaste bröllopsfoto jag vet. Färgerna är fantastiska och paret ser så vackert nöjda ut.

Min morfar hade alltid en nonstop-påse gömd bakom gardinen. Barnbarns kupade nävar fyllde han med godsakerna när ingen annan såg (what happens at Grandpa´s stays at Grandpa´s...) Man kunde göra de mest punkiga frisyrer med hans hår då det alltid var insmetat i någon slags brylkräm. Han lät oss hålla på till vår stora förtjusning.

Mormor var alltid öppen för skoj. Det kan ni se i hennes ögon i fotot ovan. Hon hade en stor och varm barm där man kunde gona in sig och kura skymning. Hennes kärlek öste hon över allt och alla som kom i närheten. Kärleken förkroppsligades ofta genom limpor och annat ätbart. En gång skickade hon en leverpastej till min moster med posten. Den kom fram i ett något flottigt papperspaket.

Helen och Gertrud

Jag fortsätter skissandet av Farmor och Farfars liv. De här små raringar är min Farmor till vänster och hennes lillasyster Gertrud till höger. Jag funderar på att skaffa Gertruds frilla... Eller Farmors rosett -kanske till jul.