Hjärta och smärta

Här kommer en liten kärleksbild. Har suttit hela morgonen och gottat mig i det Engelska kungliga bröllopet. Skrattar åt Englands otroliga kontraster. Först bevittnar man en vigsel där knappt några känslor får visas. (Brudparet höll inte ens varandra i handen) Så tort, tråkigt och konservativt. Sen när vigseln är slut filmas massan av människor utanför kyrkan. Det dricks, hoppas i orm-formationer och skrålas som om det inte fanns någon morgondag. Så långt ifrån elegant man kan komma. Men glada verkar de iallafall. Glorious England! 

Lugn och ro

Ett hus, tre skeden

Föräldrahemmet. Det är något särskilt med det. Det är samma hus som står där år efter år. Men tiderna är olika och varje tid har något alldelles särskilt att erbjuda. 

Barndomen. Livet är enkelt -precis som konsten. En lycklig tid då tydligen himlen alltid var blå.

Under bildlärarutbildningen gjorde jag ett projekt om förändring. Jag använde klänningar jag haft sen jag var liten för att gestalta förändring och tid som gick. Det blev en film av det. Men också denna klänningsinstallation. Jag sydde ihop alla klänningar i en enda lång svans och hängde ut genom fönstret. Klänningarna blev liksom en tidslinje. Tanken var att visa att tiden som går gör att barnet växer upp och tillslut tar sig ur föräldrahemmets trygga vrå. Jag tycker dock att detta ser ut som ett rymningsförsök från ett fängelse. Föräldrarhemmet har kanske aldrig varit ett fängelse, men här längtade jag uppenbarligen uuuuut!

Detta är ett tredje perspektiv på hemmet. Det är en lite suddig bild tagen med en mobilkamera. Ändå tycker jag att den är fin för jag tog den vid jul då vi kom hem efter första halvåret i England. Jag hade längtat mycket hem och jag tycker nästan att man kan se det i bilden. Huset ser otroligt inbjudande och mysigt ut.

Två!

Idag börjar vi vår resa hemåt. Inga perfekta flyg lyckades vi hitta. Bara ett som går 6.20 imorn från Edinburgh. Så vi tar tåget dit ikväll och lever loppan en natt i den gamla staden. Tjiho! (påklistrad entusiasm över detta) På lördag ska jag på spa med fina vänninor (större entusiasm!) En av dem har TVÅ bebisar i magen. Hon har nog vuxit sen jag såg henne sist... Spännande!

Glåd Pask!

Nu är äntligen snart påsken här och jag önskar att ni får en fin sådan genom denna grapefrukts-kärring. Vi åker hem till Sverige och firar påsken med föräldrar, syskon och vänner. När jag var liten älskade jag att gå och påska utklädd som påskakärring. Jag brukade massproducera påskkort och i min denna så tidiga skrivkarriär hade jag fått stavningen av "Glad Påsk" lite om bakfoten. På alla tusen påskkort jag gjort stod det "Glåd Pask". Min storebror upptäckte detta till sin stora förtjusning! Här fanns en superb anledning till ret serverad mitt framför hans känsliga storebrorsnäsa. Som tur är kan jag skratta åt det i dag, men det ska erkännas att det svider ett uns i mitt barndomshjärta då han fortfarande med ett retligt leende på läpparna i påskens högtid hälsar mig: GLÅD PASK!

Twins

I september förra året gifte sig min tvillingsyster Lovisa. Jag kände ett behov att summera vår tvåsamhet i ett tal. Från början fram till nutid. Här är början på livet gestaltat genom en stop motion-film. Aktriserna är Barbie (mamma) Ken (pappa) och våra gamla smådockor som jag hittade hemma på föräldrarnas vind.

Våra laster

Alla knarkar vi något. Jag är exempelvis beroende av Läkerol, smak Salmiak. Det ställer till det för mig när jag nu bor i England. De senaste Sverige-gästerna hade med sig åtta askar. Jag är nu på den sista och ransonerar mina mängder väl så att det ska räcka tills jag åker hem en sväng nästa vecka. En annan ganska allvarlig last jag har är: PENNOR! Jag kan aldrig få nog!

Alla färger som finns vill jag ha!

Senaste förmågan i samlingen är en vit bläckpenna. Den är fin att använda på färgat papper.

I morse hade den vita pennan premiär och resultatet blev denna lilla teckning

Obstinat

Jag tänkte att denna teckning får förmedla de känslor jag just nu går runt med: Jag-vill-inte-känslorna. Känner mig som ett barn som bara sätter sig ner på mattan och totalvägrar tvärt. Bergsbestigningen jag har framför mig är en engelsk uppsats. Egentligen är den nästan klar, men efter att ha fått den rättad av engelsk professor så känns det sista arbetet så oerhört motigt. Oj vad han hittat mycket fel! Svårt att ta för en utbildad svensklärare som är van att ha full koll (nästan) på skriveriet. Jag vill egentligen bara måla, rita och klippa ut små figurer ur färgglatt papper. Jag vill inte skriva just nu. Men imorn ska det ske! Jag ska bara göra det!

 Hujedamej så redig jag ska va... imorn alltså!

Rävigt

Nejmen hej. Kommer du ofta hit eller? 

Magnolia

Jag hörde en gång att filmskaparen som gjorde filmen Magnolia valde det namnet av den enda anledning att han tyckte att det lät så vackert. Jag kan bara hålla med och till råga på allt ser de väldigt vackra ut i all sin ymnighet. Där spars inte på nåt alls. Tack för det kära Magnolia.

Stenar

Denna lilla filmsnutt gjorde jag i höstas då vi arbetade med film i skolan. Temat var diversity - mångfald. Men jag bestämde mig för att fokusera på människors (och stenars) likheter istället. Den är lite cheesy, jag vet -men sån är jag. Den är gjord med stop motion-teknik. Under mina praktikperioder på lärarutbildningen gjorde jag några sådana filmprojekt med gymnasieklasser. Det är alltid lika tacksamt, för tekniken är rätt enkel och eleverna blir förvånade över hur bra det blir. När dagen då de ska visa upp filmerna för varandra kommer, ser de extremt stolta ut. Det är då man känner att läraryrket är det bästa man kunde ha valt!

Installation

Idag har vi alla fått visa upp våra installationer. Phew! Det var faktiskt en pers detta med att göra en installation. Har inte jobbat så mycket med det innan, så jag kände mig en aning osäker. Visst är min installation lite läbbig? Jag är själv lite rädd för den... Ämnet vi skulle gestalta var "chance and order". Ordning fick mig att tänka på arméer och krig. Med denna ingång funderade jag sen vidare en del på manipulation, härskartekniker, starka ledare och kontroll. Här har vi resultatet:

Jag köpte batteridrivna lampor på Ikea. De känner om någon kommer nära och tänds då. Storebror ser dig!

Bara för att jag inte klarar av hemskheter så bra så fick denna röda rektangel vara med som en skära hopp. Den symboliserar den fria tanken och varje människas egna ansvar.

Förblindad. Jag satte en strimma svart tejp över varje soldat i armén som fick fungera som ögonbindel.  

På sidorna fanns speglar som gjorde att armén såg större ut.