VINGSLAG

VALLMO

Graciösa varelser är de, där de vajjar i vinden. Glad sommar!

AVSLÖJANDET

Jomen, då kan jag väl avslöja min lilla hemlis från igår då. Jag ska få vara med på utställning! Med två andra gummor. Det blir alltså tre små gummor allt som allt om jag räknat rätt. Jag kommer att visa upp målningar och illustrationer. Mina vänner Malin och Maria kommer bidra med stickat, virkat, sytt, snickrat, knåpat, knypplat o.s.v. Ja, dom har många strängar på sina lyror helt enkelt.

Väl mött, folk och fä!

YTOR

Vad har vi här då, undrar ni. Två ytor svarar jag. Två ytor som är beskurna ur ett större sammanhang. Men jag kan inte visa än, för de är (åh vad jag har längtat efter att skriva detta) en del av ett SUPERHEMLIGT projekt. De stora bloggerskorna som jag följer gör ofta så här. Skriver om hemliga projekt som ingen får veta något om, men som man ändå MÅSTE få skriva lite om, så man skriver helt enkelt att man inte får skriva om DET, men att DET ändå finns. Och vi där på andra sidan, i det ljusblå skenet av en annan skärm, i en annan del av Köping, bara förgås av nyfikenhet inför detta stora, hemliga som ofta visar sig vara att bloggerskan jobbar på en egen bok. En kaffebordsbok.

Men mitt hemliga projekt är inte en bok. Och jag kanske förresten berättar vad det är i morgon. Jag kände bara för att vara viktigpetter för en dag.

DINO

Idag sitter jag och försöker skissa fram en ny Dino-serie till barntidningen Just dé. Det går lite långsamt tycker jag. Bebisen i huset är minst sagt sällskapssjuk. Sällskap i form av leksaker duger inte. Äkta människor av kött och blod ska det va. Jag drar således slutsatser om att ungen måste vara ett ovanligt socialt barn. Ett under av vänskapliga egenskaper. Ja, så måste det vara. Här är två Dinosar from the past. För övrigt skulle jag nog varit en Diplodocus om jag var en dinosaurie. Det verkar härligt att röra sig så långsamt som de gjorde (källa: Jurassic park).

FYLLA ÅR

Min man Simon fyllde år förra veckan. 

Vi har utvecklat en födelsedagstradition med tematiska tårtor. Förra året önskade Simon sig en tårta med temat Sience fiction skräck. I år var det dags för tema Kanadensisk vildmark. Ur tårtan växte en skog med Björn i. Dessutom gjorde jag en jägare i marsipan som siktade sitt gevär mot björnen. Men han var så ful så honom tänker jag då inte visa upp här.

BESKYDD

Här kommer en tydligare bild på målningen man skymtar på staffliet från förra inlägget. Det har, av naturlliga själ, blivit en del måleri på temat mor och dotter på sistone. Här har vi en mor som leder sitt barn över vägen. Jag tror att jag eventuellt kommer att leda Stella över vägen fram tills hon fyllt trettiotvå år. Så känner jag i alla fall när jag tittar in i de där klotrunda ljusblå ögonen.