Min konstutbildnings slutprojekt hade jag planerat upp på minutiös nivå innan jag skulle presentera idén för min handledare. Huvudtanken var att tolka min favorit Tomas Andersson Wijs texter genom måleri. Rent formmässigt hade jag skissat upp otroligt detaljerade skisser med massor av olika objekt och tankar invävda i bilden. Man kan säga att skisserna var informationspackade. Jag visade upp mina skisser och berättade vad jag hade tänkt för min handledare och han ba: nej, gör nåt annat. Ehm, ja det var det där med ändrade planer. Jag gillar ju inte alls det. Jag vill göra på mitt sätt, hålla mig till min planering. Men okej. Han gillade idén att tolka texterna men tyckte att jag inte skulle planera så mycket innan jag satte penseln i färgen. Samt förenkla. Detta var tidernas utmaning för en som har en förkärlek för detaljnivån. Jag tyckte att det var grymt jobbigt och diffust i början, men efter ett tag kom jag in i ett friare sätt att måla som var njutbart på många de vis. Allt som allt blev det fyra stora tavlor. Här är två av dem.
ETT SLAG FÖR DIG
Här i sätet bakom ditt sitter jag och håller fast ett regn så gott jag kan.
Du pratar med din nya röst och din blick är stängd.
Varje plats vi far förbi är ett minfält jag kan sprängas på.
Om jag hade hud, behövde jag dig då.
Varje cell i min kropp saknar dig.
Varje slag i mitt bröst är ett slag för dig.
SENA TÅG
Du slumrar till
och när du vaknar har sommaren bytt färg
och du andas in
en luft så hög klar kommer nu ikväll
och tar över dig
Sena tåg kommer också fram
Vem vet vad du vann och förlora
Håll din blick fast och håll ditt spår
Där ditt hjärta slår ska du vara.
