Gustav Klimts målningar är så förföriskt vackra. Klimt kunde verkligen måla kroppar på ett uttrycksfullt sätt. Han skapade mönster fulla av energi och skönhet och valde kompositioner och vinklar som inte alls känns självklara. Jag har under mitt senaste konstprojekt dragits lite åt krokimåleri. Eftersom vi i min utbildning enbart haft män som modeller har jag längtat lite efter att få måla kvinnor istället. Dock ville ingen klasskompis ställa upp som modell... Så det fick bli lite semi-kroki. Ni får se senare.
Jag läste en fin liten anekdot om modellen som Klimt använde till Hope I (bilden ovan). Denna rödhåriga, skira kvinna var en av Klimts favoritmodeller. En dag kom hon inte till hans ateljé längre. Han sände då bud efter henne men hon dök ändå inte upp. Till slut gick han själv hem till henne och fann att hon hade en växande mage. Hon ville inte bli avmålad i detta tillstånd. Men Klimt han tjatade och tjatade och till slut gav hon med sig. Resultatet blev målningen Hope I. Klimt lär ha sagt om modellen i fråga att hennes rumpa var vackrare än någon av hans andra modellers ansikten.
Jag läste en fin liten anekdot om modellen som Klimt använde till Hope I (bilden ovan). Denna rödhåriga, skira kvinna var en av Klimts favoritmodeller. En dag kom hon inte till hans ateljé längre. Han sände då bud efter henne men hon dök ändå inte upp. Till slut gick han själv hem till henne och fann att hon hade en växande mage. Hon ville inte bli avmålad i detta tillstånd. Men Klimt han tjatade och tjatade och till slut gav hon med sig. Resultatet blev målningen Hope I. Klimt lär ha sagt om modellen i fråga att hennes rumpa var vackrare än någon av hans andra modellers ansikten.